Jag maste vara krasen nu.
Nu maste jag helt enkelt hitta en bra familj, pa ett bra stalle. Ja, stallet jag kommer bo pa spelar faktiskt roll. Iaf for mig.
Vissa tanker kanske att jag ar har for att jobba, da ska det inte spela nan roll vart du bor. Men sa funkar det inte heller. Det ar JAG som ar borta fran min familj, i ett frammande land, ensam. JAG om nagon borde val fa vara krasen nu.
I min forsta familj var problemet mamman. Vi kom inte alls overens och jag kande mig mer som en arbetare an en i familjen. Hon kallade sig till och med for "min chef".
Annars var allt perfekt. Jag bodde i Miami Beach - paradiset typ, hade massa bra vanner och egen bil, laptop och mobil, fick all besnin betald. Men pga av mamman valde jag att byta.
I min nuvarande familj har jag fler problem. Jag trivs inte alls har ute pa "landet". Jag vill ha nara till allt, lite storstadskansla. Jag vill fortsatta med min boxning, vilken inte funkade har pga mina jobbtider.
Dessutom var mamman i familjen inte varldens roligaste och hon ar, enligt mig, alldeles for mesig med barnen. Hon kan saga "detta ar sista chansen, gor det har nu" typ 5 ggr i rad. Da kommer dem ju aldrig lara sig! Behover jag namna att den ena av barnen i princip ar omojlig pga det? Han gor som han vill och det gar inte att "straffa" han i exempelvis time out.
Nu ar jag i transition igen och jag har fatt en ny matchning. En familj strax utanfor Atlanta, Georgia.
Tva barn pa 7 och 10 ar.
Vet inte sa mkt mer an det an, men pa mandag ska jag iaf flytta ut fran detta huset sa om jag inte har ny familj innan dess far jag bo hos min LCC ett tag. Det kommer ju kannas lite skumt hehe.
Mina krav for kommade familj ar iaf:
1. Familjen - De ska ha haft en au pair tidigare som stannat hela aret. Inga transitions.
2. Barnen - Alder 7 och uppat. Max 2 barn.
3. Staden - Storstad. Sa jag vet att jag inte blir uttrakad. Och vill aven kunna fortsatta med boxningen. Det finns ju fler alternativ i storstader.
Min kusin var au pair i Atlanta och trivdes jättebra! Hoppas att denna familj (vilken det nu blir) kommer att ge dig en "tredje gången gillt" situation. Man blir väldigt utmattad av att vantrivas och oroa sig hela tiden så jag hoppas att det snart ordnar upp sig för dig :) Lycka till!
Oh jag kan inte annat än önska dig lycka till! Den här gången MÅSTE det ju bli bra.
Hur langt har du kvar pa ditt ar? Hoppas verkligen du hittar en bra nu! Men du vet, tredje gangen gillt ;)
vet du vad, om du inte vill ha problem med barnen tycker jag inte att du ska satsa pa ungar 7ar och uppat, jag tycker du ska satsa pa 5 ar och nerat. om dom ar storda sa kan du bara lyfta upp dom och satta ner dom i time out. Jag har pratat med manga av mina kompisar och det lattaste ar nog att ha barn under 5ar. Klart om dom ar bra uppfostrade ar det toppen om dom ar aldre, men jag tror overlag att det ar battre med sma barn.
ett annat viktigt krav tycker jag ar att familjen bestar av en mamma och pappa, jag tror det ar latt att komma pa kant med en fmailj med endast en mamma, for da har hon ingen man att skalla pa pch skaller darmed pa dig istallet.
jag onskar dig lycka till och hoppas verkligen du far en bra familj!
Cissi: Jag har 9 manader kvar :)
Jenny: Hm, ah jag vet inte alltsa. Det beror ju som sagt helt pa barnen.
Men det dar med att det ska va mamma och pappa kan nog stamma.
Tack!
